FAO ger regelbundet ut så kallade flaggskeppsrapporter om tillståndet i världen när det gäller jordbruk, fiske, skog, tryggad livsmedelsförsörjning och handeln med jordbruksprodukter. Syftet är att ge beslutsfattare, civila samhället, forskare och de som arbetar med respektive område en övergripande, objektiv och global översikt över ämnet. Rapporterna är en analys av den statistik som har samlats in från FAO:s medlemsländer. Svenska FAO-kommittén har låtit översätta FAO:s sammanfattningar av några av dessa till svenska. För övriga redogörs kortfattat på svenska för innehållet, med länk till hela rapporten på FAO:s webb.
The State of the World’s Forests 2018 (SOFO) lyfter fram hur skog och träd, tillsammans med människorna som nyttjar dem, kan hjälpa länder till hållbar utveckling. Skogen är en källa till mat, medicin och bränsle för mer än en miljard människor. Skog bidrar till att svara mot klimatförändringarna, bevara mark, vatten och biodiversitet.
Rapporten syftar till att öka förståelsen för hur en hållbar förvaltning av skogar kan bidra till att nå flera av de globala målen för hållbar utveckling. Tiden rinner ut för världens skogar och det är nu nödvändigt att arbeta mer effektivt med den privata sektorn och att den informella skogssektorn förändras. För första gången presenterar SOFO-rapporten också en värdering av vad skogar och träd bidrar med till landskap och försörjning runtom i världen.
Människornas samhällen står inför den väldiga utmaningen att de vid mitten av 2000-talet behöver tillhandahålla livsmedel och utkomstmöjligheter för en befolkning på betydligt mer än 9 miljoner och samtidigt försöka komma till rätta med den inverkan som klimatförändringar och miljöförstöring har på resursbasen.
FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 mål för hållbar utveckling utgör en unik, omdanande och genomgripande modell för att föra in världen på en hållbar och motståndskraftig väg där ingen lämnas utanför
The State of Food Security and Nutrition in the World 2017 är den första version av flaggskeppsrapporten där även UNICEF och WHO, förutom FAO, WFP och IFAD, har medverkat i framtagandet. Årets upplaga är inledningen på en regelbunden uppföljning av arbetet med att nå en värld utan hunger och undernäring – mål 2 i Agenda 2030. I rapporten konstateras at antalet människor i världen som lider av hunger och kronisk undernäring uppgick till 815 miljoner 2016, en ökning från 777 miljoner jämför med 2015.
Den positiva utvecklingen med minskade nivåer har bromsat in betydligt sedan 2010 och situationen har försämras märkbart i delar av Afrika söder om Sahara, Sydostasien och Västasien. En tydlig koppling finns till konfliktsituationer och det svåra läget förstärks ytterligare av klimatrelaterade chocker. Antalet konflikter ökar dessutom och påverkar livsmedelsförsörjningen kraftigt. I rapportens del 2 görs en djupgående analys av hur konflikter påverkar livsmedelsförsörjningen och hur bristen på mat kan utlösa konflikter.
Läs mer om detta i rapporten, som också innehåller en rad användbar statistik om utvecklingen i länder och regioner i världen.
2017 års rapport om Tillståndet i världenför livsmedel och jordbruk tittar på hur befolkningstillväxt, ökande urbanisering, teknologier och klimatförändringar förändrar landsbygd och urbana område samt hur världens livsmedelssystem utvecklas. Rapporten konstaterar att framsteg på landsbygden är centrala för att uppfylla Agenda 2030. En strategi för hur jordbruket och ekonomisk utveckling på landsbygden i utvecklingsländer kan bidra till välstånd redovisas.
Ekonomisk tillväxt på landsbygden har hjälpt miljoner människor att undkomma fattigdom. Genom att stärka länkarna mellan landsbygd och urbana områden finns stor potential att förbättra försörjningsmöjligheterna. Det gäller särskilt för låginkomstländer, där industrialiseringen har släpat efter. Utvecklingen måste samtidigt stödjas av policies för sociala skyddsnät, infrastrukturutveckling och främjande av lokala ekonomier.
I rapporten konstateras att klimatförändringarna redan påverkar jordbruket och möjligheten att trygga livsmedelsförsörjningen. Om inte åtgärder vidtas snabbt kommer ytterligare miljontals människor riskera hunger och fattigdom. Produktiviteten inom jordburket riskerar att minska med brist på livsmedel som följd, vilket skulle leda till en kraftig ökning av livsmedelspriserna, där större klimatvariationer förvärrar prissvängningarna.
Rapporten beräknar att ett “business as usual”-scenario skulle öka antalet fattiga med mellan 35 och 122 miljoner till 2030, jämfört med om det inte skedde någon förändring i klimatet. De som skulle påverkas mest är befolkningen i fattiga länder i Afrika söder om Sahara, särskilt de som är beroende av jordbruket för sin försörjning.
Jordbruket och landsbygdsutvecklingen behöver därför riktas om för att främja användningen av hållbara metoder i jordbruksproduktionen men också i konsumentbeteenden. Rapporten tar också upp att jordbrukssektorn har en avgörande roll att spela för att mildra konsekvenserna av klimatförändringen. Jord- och skogsbruket samt markanvändningen släpper ut en femtedel av de globala växthusgaserna, men med rätta insatser kan utsläppen minskas som t.ex.begränsad plöjning, användning av kväveeffektiva och värmetoleranta grödsorter och med metoder för att göra jordmånen bördigare.
State of Food Insecurity in the World (SOFI) kommer ut varje år och sammanställs i samarbete med Världslivsmedelsprogrammet (WFP) och Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD), de tre Rom-baserade FN-organisationerna. I SOFI rapporteras om resultaten av globala och nationella satsningar för att nå målet att minska antalet hungrande i världen.
För 2016 har ingen rapport tagits fram utan istället en kortare sammanställning över den senaste situationen,som presenterades vid Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) i oktober i Rom. Från och med 2017 kommer även UNICEF och WHO att medverka i framtagandet av rapporten.
Anledningen är att den framöver ska kunna svara upp mot de nya rapporteringskraven för att nå det andra målet för hållbar utveckling i Agenda 2030 – att utrota hungern till år 2030, trygga livsmedelsförsörjningen och förbättra nutritionen samt främja ett hållbart jordbruk. Enligt sammanställningen 2016 lyckades 73 av 129 utvecklingsländer uppnå det första delmålet av millenniemålen om att halvera andelen hungrande till 2015, men att målet från Världslivsmedelstoppmötet 1996, om att halvera antalet hungrande, inte nåddes.
Rapporten 2016 om tillståndet för världens skogar visar att det är möjligt att öka produktiviteten inom jordbruket, trygga livsmedelsförsörjningen och samtidigt stoppa eller till och med vända utvecklingen när det gäller avskogning. De framgångsrika insatserna från Costa Rica, Chile, Gambia, Georgien, Ghana, Tunisien och Vietnam redovisas.
I rapporten konstateras att integrerad planering av hur marken ska användas är nyckeln till att få en balanserad markanvändning, som förstärks av de rätta politiska instrumenten för att främja både hållbart skogs- och jordbruk.
2016 års flaggskeppsrapport om fisket i världen använder den senaste officiella statistiken inom fiske och vattenbruk. En analys görs av situationen för de globala fiskebestånden, av världens totala fiskeproduktion och av handeln med och konsumtionen av fisk. Den redovisar också status när det gäller världens fiskeflottor.
I SOFIA 2016 rapporteras att situationen totalt sett över världen inte har förbättrats, även om det i vissa regioner har skett en ljusning de senaste åren. Av de globala fiskebestånden är 31 procent överfiskade dvs utom biologiskt hållbara nivåer. I rapporten redogörs också för FAO:s arbete för att motverka olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU), där avtalet om hamnstatsåtgärder för att bekämpa IUU utgör ett viktigt instrument. Det trädde i kraft den 5 juni 2016 och är den första bindande globala överenskommelsen på fiskeområdet. I SOFIA redogörs också för hur FAO:s Uppförandekod för ansvarsfullt fiske under de tjugo år som den har funnits har fungerat som global referensram för hålbar utveckling inom fiskesektorn.
Den senaste publikationen av flaggskeppsrapporten The State of Agricultural Commodity Markets (SOCO) har som mål att minska den nuvarande polariseringen mellan olika synpunkter på handeln med jordbruksprodukter. Vissa hävdar att frihandel leder till ökad tillgänglighet och tillgång på mat medan andra, som en konsekvens av tidigare perioder av kraftigt svängande livsmedelspriser, insisterar på att det behövs en mer försiktig inställning till handel. Den senare synen inkluderar behovet av olika skyddsåtgärder för utvecklingsländer.
Den förväntade ökningen i den globala handeln med jordbruksprodukter, tillsammans med skiftande handelsmönster och ett flertal olika risker för den globala tillgången på jordbruksråvaror, kommer att innebära ett ökat inflytande för handeln att styra över den globala livsmededelsförsörjningen. Det innebär att utmaningen för beslutsfattare är att säkerställa att utvidgning av handeln ska verkar för, och inte emot, utrotande av hunger och undernäring.
Att balansera kortsiktiga mål med långsiktiga blir framöver mycket viktigt med tanke på hur olika typer av störningar på marknaderna varierar stort och att s.k. marknadschocker sannolikt kommer att bli vanligare på grund av olika faktorer som väder och osäkerhet till följ av politiska åtgärder.
Andelen människor som lever i fattigdom och extrem fattigdom har minskat under de tre senaste decennierna, men nästan en miljard människor anses fortfarande leva i extrem fattigdom och ytterligare en miljard är fattiga. Den extrema fattigdomen är oproportionerligt koncentrerad i landsbygdsområdena och de fattiga på landsbygden är i större omfattning beroende av jordbruket än andra hushåll på landsbygden, särskilt i Afrika söder om Sahara.
Det faktum att de fattiga är beroende av jordbruket för sin försörjning och att en stor del av deras utgifter går till mat gör att jordbruksinsatserna är centrala för att minska fattigdom och hunger. Allt fler utvecklingsländer medger i allt större utsträckning att det behövs sociala skyddsåtgärder för att minska utsattheten bland människor som lever i fattigdom och för att förhindra att fler hamnar i fattigdom när landet drabbas av kriser.
För att det sociala skyddet ska kunna bli en hållbar väg ut ur fattigdom måste dock den ekonomiska tillväxten vara inkluderande. I de flesta länder med låg till medelhög inkomst är jordbruket fortfarande de fattigas främsta sysselsättning och avgörande för deras livsmedelsförsörjning.
