FAO-kommitténs debattskrifter

Svenska FAO-kommitténs debattskrift tar denna gång sin utgångspunkt i tiden kring Stockholmskonferensen 1972, och berör olika perspektiv på utvecklingen inom jordbruket, skogen och havet under de 50 år som passerat sedan 1972. Skriften belyser inledningsvis jordbrukets utveckling i Sverige i en föränderlig värld. Därefter följer tre utblickar kring skogen, havet och våra matval. Slutligen får vi ta del av ett samtal mellan två lantbrukare – i Sverige och Uganda – och deras gemensamma stolthet, deras vägval och funderingar över jordbrukets utveckling. I de olika kapitlen görs även några utblickar mot framtiden. Det är trots allt så att ett hållbart brukande av jorden, skogen och havet är en del av lösningen på vår tids stora utmaningar. Vi behöver lära av vår historia för att hantera framtiden.

Uppmärksammandet av FN:s första miljökonferens, Stockholmskonferensen 1972, sker bland annat genom FN:s högnivåmöte Stockholm+50 i juni 2022 där Sverige och Kenya står som värdar. Ambitionen med Stockholm+50 är att högtidlighålla 50-årsjubiléet, men också att bidra till att öka takten i omställningen mot hållbara och gröna samhällen, fler jobb och en miljö i balans för alla, där ingen lämnas utanför.

Utöver arbetet med Agenda 2015-2030 är perioden 2016-2025 dessutom FN:s årtionde för åtgärder för nutrition vilket innebär åtaganden från FN:s medlemsländer att förbättra näringsinnehållet i livsmedlen. Produktion och konsumtion av mat är starkt sammanlänkade med människors hälsa, med försörjning och social rättvisa liksom med klimatförändringar och ekosystemens livskraft. Vidare är flera av de globala målen för hållbar utveckling som inte verkar kunna nås till 2030 kopplade till livsmedelssystemet på ett eller annat sätt. Det är sålunda nödvändigt att transformera livsmedelssystemen så att maten vi äter framställs och konsumeras på ett hållbart sätt ur alla tre hållbarhetsdimensionerna. Samtidigt är detta inte en lätt uppgift – vad är egentligen ett livsmedelssystem och hur ska man åstadkomma en sådan systematisk förändring? Svenska FAO-kommittén har i 2020 års publikation inte ambitionen att belysa alla delar av livsmedelsystement utan har valt att lyfta fram några centrala element som på olika sätt kan bidra till en transformation och ett hållbart livsmedelssystem. Staten och den offentliga infrastrukturen spelar en betydelsefull roll som möjliggörare bland annat genom sina olika styrningsformer och regelverk men också som god förebild, till exempel genom de krav som ställs vid upphandling. Ökad kunskap genom forskning och informationsutbyte, stärkta samarbeten – över sektorsgränser och mellan aktörer, nationellt och globalt – och innovationer av olika slag är andra viktiga verktyg.

Sveriges livsmedelsproduktion är en av de mest hållbara i världen men förbättringar finns att göra även här, något som bland annat den svenska livsmedelsstrategin tar fasta på. Livsmedelsproducenterna har en grundläggande roll att leverera mat som lever upp till de höga krav som samhället ställer men konsumenternas roll som pådrivare och ytterst de som ska konsumera den mat som produceras kan inte underskattas. Inte heller det ansvar som vilar på livsmedelsföretagen att både erbjuda det konsumenten vill ha men också att se till att leverera ett utbud som är hållbart för både människa och planet. För att företagen ska lyckas med detta krävs hållbara affärsmodeller. Särskilt intressant är det att vidareutveckla cirkulära modeller som tar tillvara redan tillgängliga resurser på ett effektivt sätt.

Även om förutsättningarna skiljer sig åt i världen är många av utmaningarna desamma. Svenska FAO-kommittén hoppas därför att de exempel som ges kan vara inspirerande även utanför Sveriges gränser och att de kan bidra till en ömsesidig dialog för förbättring. Om förändringen sker med alla tre dimensioner av hållbarhet i åtanke kommer den förändringen göra gott för klimatet, miljön, livsmedelsförsörjningen, hälsan och ekonomin på både global och lokal nivå.

Svenskt jord- och skogsbruk är bland det mest hållbara i världen. Stark lagstiftning, god uppföljning och kontroll, kompetenta myndigheter, engagerat näringsliv och civilsamhälle, väletablerat tvärsektoriellt samarbete och dialog mellan intressenter, innovationsvilja och hög teknisk och annan kompetens är några av framgångsfaktorerna. Samtidigt finns stora utmaningar även här, utmaningar som många andra länder också kan känna igen sig i. Glesbygdsutmaningar, lönsamhetsproblem, generationsskifte, kompetensförsörjning och inte minst miljö- och klimatutmaningar gör att även svenskt jord- och skogsbruk behöver fortsätta utvecklas. Hur ska livsmedelsförsörjningen säkras utan att ytterligare spä på den globala uppvärmningen? Hur bibehåller vi den nödvändiga biologiska mångfalden bland både växter och djur? Hur tryggar vi vattenförsörjningen? Hur säkerställer vi att det finns människor som både vill och kan producera vår mat? Det finns inga enkla svar på dessa frågor men i utmaningarna ligger kanske också lösningarna.

Svenska FAO-kommittén har i 2019-års publikation valt att lyfta fram exempel från Sverige och vårt svenska engagemang i världen som visar på nödvändigheten i ett hållbart jord- och skogsbruk där hållbarhetsperspektivet också är framgångsreceptet. Exemplen visar hur integration av hållbarhet i alla dess tre dimensioner har lett till bättre miljömässiga, sociala och inte minst ekonomiska resultat.

Inledningsvis redogör Jordbruksverket och Skogsstyrelsen för utvecklingen i Sverige under modern tid. Grunden till många av de svenska framgångsfaktorerna finns att hitta i vår historia, vars lärdomar kanske även kan inspirera andra länder. Därefter ges två konkreta exempel på hur svenskt lantbruk beskrivs idag genom köttbonden Agnes Jörgensen och skogsägaren Leif Öster personliga tankar om hållbarhet och framtiden för sina respektive verksamheter. Kooperativet Lantmännen lyfter sedan fram initiativet ”Hållbar livsmedelskedja” som visar på behovet men också kraften i att samverka på systemnivå, även mellan konkurrerande företag.

De svenska lärdomarna stannar inte bara inom Sveriges gränser. Kunskapsöverföring är en viktig del i den svenska modellen, men också nödvändig för att värna våra framgångar. Kaffeföretaget Löfbergs berättar om projektet Next Generation Coffee som går ut på att stärka unga kaffeodlare och bidra till en hållbar och stabil produktion av kaffe. Civilsamhällesorganisationen We Effect visar på goda resultat genom agroekologiska metoder i Latinamerika. Till sist blickar vi in i framtiden och ser på vilka nya lösningar som kan hjälpa oss att uppnå de globala målen för hållbar utveckling genom skogsföretaget Stora Enso som redogör för potentialen i att hållbart bruka skogen för nya bio-baserade produkter samt lantbruksuniversitetet SLU, som bl.a. skriver om att diversifierade odlingssystem kan bidra till en hållbar intensifiering av framtida växtproduktion.

Mål 17 uppmanar till ett brett angreppsätt vad gäller partnerskap, vilket inkluderar utbyte av kunskap, expertis och teknik, såväl som finansiella resurser. Detta ligger också i linje med vad Svenska FAO-strategin anger. Därför presenterar Svenska FAO-kommittén denna skrift som lyfter tre olika perspektiv på partnerskap där privat sektor är en partner – privata sektorns egna perspektiv, myndighetsperspektivet och civila samhällets perspektiv. I skriften lyfts också en rad goda exempel fram på hur ett väl fungerande partnerskap kan gå till.

Husdjuren kan också tjäna som skyddsnät för småskaliga jordbrukare att bättre klara sig igenom kriser. Sektorn bidrar med nödvändiga proteiner och oumbärliga mikronäringsämnen, som bl.a. är viktiga för barns utveckling, och med gödsel för odling av växter. Men i skriften redogör också för de negativa effekterna, som utsläpp av växthusgaser, en stor markanvändning och överbetning samt vattenförbrukning. Skriften visar samtidigt vilka möjligheter som finns att begränsa dessa negativa effekter genom en hållbar intensifiering av sektorn och hur den kan bidra till de globala målen för hållbar utveckling.

Debattskriften tar även upp hur Sverige genom satsningar lyckats att kombinera hög avkastning i husdjursproduktionen med lågt antibiotikabehov och gynnsamt läge när det gäller antibiotikaresistens. Skriften belyser också djurskyddets roll, där Sverige har strängare lagstiftning än EU. Den ska också ses som FAO-kommitténs bidrag inför diskussionerna vid Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning i Rom i oktober 2016, där rekommendationer antogs om strategier och insatser för att bemöta utmaningarna för en hållbar utveckling av husdjurssektorn.

Jordens vattenresurser är knappa i förhållande till en snabbt ökande efterfrågan och är dessutom osäkra och mycket ojämnt fördelade. Den globala uppvärmningen innebär förändringar i nederbördsmönster med bland annat utdragna extrema förhållanden. Flerårig torka är ett ”nytt normaltillstånd” som tillsammans med fortsatt befolkningstillväxt och ändrade matvanor innebär helt nya villkor för tryggad livsmedelsförsörjning och mänsklig värdighet. Antalet undernärda har sjunkit medan antalet överviktiga och feta har ökat mycket snabbt. När floderna sinar och regnen uteblir ökar exploateringen av grundvatten, som nu pumpas från flera hundra meters djup, i olika delar av världen. Samtidigt har stora mängder vatten använts i onödan när mellan en tredjedel och hälften av den mat som producerats förloras genom bland annat dåliga transporter, eller i allt högre grad kastas av konsumenterna.

I Svenska FAO-kommitténs debattskrift ges exempel på nya former för samarbeten runtom i världen mellan regeringar, privata sektorn och civilsamhället, vilket ger förutsättningar att utveckla och tillämpa nya tekniska innovationer och kunskap. Det ger möjligheter för en bättre hushållning av det vatten som finns, för att producera näringsriktig mat och till förbättringar av distributionen av mat. Enligt författarna måste rätten till mat och vatten tillämpas så att utsatta grupper kan täcka sina basbehov. Likaså måste handel med mat – som indirekt också är handel med vatten – underlättas. Debattskriften knyter an till en rapport på samma tema från Kommittén för tryggad livsmedelsförsörjning, CFS. Rapporten diskuterades i oktober 2015 då CFS möttes i Rom och rekommendationer för vägen framåt antogs.

Den redogör för arbetet inom Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning med att ta fram frivilliga principer för ansvarsfulla investeringar i jord- och skogsbruk utvecklingsländer och fokuserar på hur dessa principer skulle kunna utformas för att dessa sektorer i utvecklingsländer skulle kunna utformas för att ge förutsättningar för ett jordbruk som främjar tryggad livsmedelsförsörjning, nutrition och hållbar utveckling. Som utgångspunkt redogörs för småskalig jordbruksproduktion och för tre exempel på investeringar i jord- och skogsbruk i Afrika respektive Sydamerika, där svenska intressen är involverade.

En orsak är att de höga priserna gällde även för insatsvaror som fröer och gödsel, som behövs för jordbruket. En annan var införandet av olika politiska åtgärder, som exportrestriktioner, av några råvaruproducerande länder, som fick allvarliga konsekvenser för de utvecklingsländer som måste importera livsmedel för att klara försörjningen för sin befolkning. Debattskriften tar också upp reaktionerna från olika internationella fora,som bl.a. G20.

Denna trend förstärktes kraftigt som en följd av livsmedelskrisen 2008. Skriften tar också upp behovet av investeringar i jordbruket men pekar genom exempel på de allvarliga konsekvenserna för de småskaliga jordbrukarna av att den mark som de brukar antingen säljs eller hyrs ut på lång tid. Även synen från investerare i skogsmark belyses. En annan aspekt som tas upp är betydelsen av att b evara den biologiska mångfalden, som kan hotas av storskaliga investeringar.

Skriften presenterar flera goda exempel på afrikanska länder som lyckats minska hungern. Klimatfrågan visar också att dessa näringar kan spela en högst påtaglig roll för att minska utsläppen av växthusgaser, men att det på samma gång krävs förändrade jordbruksmetoder för att klara ett varmare klimat i bland annat Afrika.