Kategorier: Jordbruk

I FAO- rapporten ”The State of Food and Agriculture, 2022” rapporteras att Teknisk utveckling inom jordbruksproduktionen inte är något nytt och historien visar hur mänskligheten ständigt har strävat efter att minska svårigheter inom jordbruket genom att utveckla tekniska verktyg. Tekniska förändringar inom jordbruk och livsmedelssystem har medfört vinster i produktivitet, inkomst och människors välbefinnande. Tekniska lösningar är nödvändiga för att bland annat möta utmaningar med en ständigt växande befolkning, begränsad jordbruksmark och klimatförändringar rapporterar FAO.

Rapporten pekar på att tillgången till den tekniska hjälpmedlen inom jordbruk är fundamental för en tryggad global livsmedelsförsörjning, inte minst för låginkomstländerna där användandet av enkla verktyg och djur är vanligt förekommande. Enligt rapporten bör tekniken tillgängliggöras för alla för att bidra till producenternas kapacitetsutveckling och minska produktionskostnaderna. En utvecklad jordbrukasinnovation kan även bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling SDG 1 (Ingen fattigdom) och SDG 2 (Ingen hunger).

Rapporten framställer att genom teknisk utveckling förväntas livsmedelssystemen vara motståndskraftiga, inkluderande, hållbara och även producera tillräcklig säkra och näringsrika livsmedel. Teknikutveckling kan även bidra till att motverka klimatförändringar och driva bredare förändringar i livsmedelssystemen genom att skapa nya entreprenörsmöjligheter och inkludera marginaliserade grupper bland annat kvinnor och ungdomar.

Enligt rapporten kan teknisk utveckling även medföra negativa konsekvenser såsom avskogning, förlust av biologisk mångfald, och en marknad som domineras av stora företag på bekostnad av små företag med mindre resurser. Men med användning av AI kan dessa trender bekämpas. Regeringar uppmanas att underlätta tillgången till ny teknik för alla, särskilt småskaliga producenter och marginaliserade grupper.

Rapportens budskap är bland annat att;

• Förverkliga automatiseringens fulla potential genom att tillgängliggöra ny teknik för alla jordbrukare.
• Lösningar ska främjas genom lämplig politik och lagstiftning för olika producenters specifika sammanhang och behov.
• För att förbättra tillgång till ny teknik behövs det investeringar på infrastruktur inklusive politiska åtgärder.

Du kan läsa hela rapporten här:

Jämfört med andra ekonomiska sektorer är jordbrukssektorn känslig, särskilt när klimatrelaterade förändringar driver på chocker för jordbrukarna, bland annat extrem torka, översvämningar eller klimatrelaterade växt- och djursjukdomar, vilka både har omedelbara effekter och långsiktiga påfrestningar rapporterar FAO.

Rapporten fastslår att sårbarheten hos livsmedelssystem blev tydligare år 2020 när världen tog till åtgärder för att förebygga spridningen av COVID-19. Åtgärderna störde globala och nationella leveranskedjor och orsakade ekonomiska nedgångar i många länder. Förlust av köpkraft skadade livsmedelstryggheten för miljarder människor, särskilt i låginkomstländer och bland de fattigaste.

Rapporten poängterar att tillgång till mat inte är tillräckligt för att säkerställa livsmedelsförsörjningen och livsmedelstrygghet. Ett välfungerande och motståndskraftigt livsmedelssystem behövs för att säkerställa människors ekonomiska möjligheter till mat.

Rapporten påpekar också att livsmedelskedjorna störs av klimatförändringar, väpnade konflikter och andra faktorer, som leder till höjningar av livsmedelspriser. Eftersom andelen av hushållens utgifter för mat är högst inom låginkomsthushåll, utgör detta en betydande förlust av köpkraft.

Rapporten beskriver även att bevarandet av den biologiska mångfalden är avgörande för en hållbar livsmedelsproduktion och starka tillgången till mat. För att uppnå detta krävs samarbete mellan regeringar, forskare, jordbrukare och andra aktörer.

Rapportens budskap är bland annat att:

• Ett motståndskraftigt livsmedelssystem måste ha en robust kapacitet att förebygga, förutse och anpassa sig inför eventuella störningar och uppfylla målet att säkerställa livsmedelstrygghet och näringsriktig mat för alla.
• Livsmedelssystem kräver innovativa systemförändringar med stöd av institutioner, beslutsfattare, lagstiftare och investeringar med sammanhängande och kompletterande mål över sektorer.
• Inom konfliktdrabbade områdena behövs anpassningsbara åtgärder som tillåter omedelbara humanitära-insatser för att skydda liv och försörjning, men som även inkluderar en långsiktig utveckling.

Du kan läsa hela rapporten här:

En tryggad och hållbar vattentillgång inom jordbruk är fundamental för en tryggad global livsmedelsförsörjning och nutrition samt för att nå de globala målen i Agenda 2030. För att hantera problemen med ökad vattenbrist och torka krävs insatser för förbättrad och innovativ förvaltning av vattenresurser i dessa områden. Rapporten belyser hur säkerställandet av effektiv vattenanvändning, modernisering av teknik, finansiering och effektiva policyn är nödvändiga åtgärder som krävs för att klara av de ökade vattenrelaterade utmaningarna. Enligt rapporten är nyckeln till detta transparanta analyser av existerande resurser, efterfrågan och förbrukning av vatten för att kunna säkerställa en rättvis och hållbar tillgång till vatten.

 

Att minska livsmedelsförluster och matsvinn anses allmänt vara viktigt för att minska produktionskostnader och effektivisera livsmedelssystemet, förbättra tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition samt bidra till miljömässig hållbarhet. Den ökade uppmärksamheten på livsmedelsförluster och matsvinn återspeglas i de globala målen för hållbar utveckling

 

SOFA 2018 tittar på hur interna och internationella migrationsflöden länkar till ekonomisk utveckling, demografiska förändringar och trycket på naturresurserna. Rapporten ger en genomgående analys av de faktorer i områden på landsbygden, som bidrar till beslut om att migrera. Ett av huvudbudskapen är att de internationella och inhemska migrationsflödena delvis har samma drivkrafter och utgör ett integrerat system. Rapporten lämnar också rekommendationer om lämpliga riktlinjer för beslut och investeringar för att se till att migrationen fungerar för alla parter.

 

Ekonomisk tillväxt på landsbygden har hjälpt miljoner människor att undkomma fattigdom. Genom att stärka länkarna mellan landsbygd och urbana områden finns stor potential att förbättra försörjningsmöjligheterna. Det gäller särskilt för låginkomstländer, där industrialiseringen har släpat efter. Utvecklingen måste samtidigt stödjas av  policies för sociala skyddsnät, infrastrukturutveckling och främjande av lokala ekonomier.

 

Rapporten beräknar att ett “business as usual”-scenario skulle öka antalet fattiga med mellan 35 och 122 miljoner till 2030, jämfört med om det inte skedde någon förändring i klimatet. De som skulle påverkas mest är befolkningen i fattiga länder i Afrika söder om Sahara, särskilt de som är beroende av jordbruket för sin försörjning.

Jordbruket och landsbygdsutvecklingen behöver därför riktas om för att främja användningen av hållbara metoder i jordbruksproduktionen men också i konsumentbeteenden. Rapporten tar också upp att jordbrukssektorn har en avgörande roll att spela för att mildra konsekvenserna av klimatförändringen. Jord- och skogsbruket samt markanvändningen släpper ut en femtedel av de globala växthusgaserna, men med rätta insatser kan utsläppen minskas som t.ex.begränsad plöjning, användning av kväveeffektiva och värmetoleranta grödsorter och med metoder för att göra jordmånen bördigare.

Det faktum att de fattiga är beroende av jordbruket för sin försörjning och att en stor del av deras utgifter går till mat gör att jordbruksinsatserna är centrala för att minska fattigdom och hunger.  Allt fler utvecklingsländer medger i allt större utsträckning att det behövs sociala skyddsåtgärder för att minska utsattheten bland människor som lever i fattigdom och för att förhindra att fler hamnar i fattigdom när landet drabbas av kriser.

För att det sociala skyddet ska kunna bli en hållbar väg ut ur fattigdom måste dock den ekonomiska tillväxten vara inkluderande. I de flesta länder med låg till medelhög inkomst är jordbruket fortfarande de fattigas främsta sysselsättning och avgörande för deras livsmedelsförsörjning.