Vägen att utrota hungern till 2030 har blivit ändå lite längre

Den trend med färre hungrande i världen som bröts häromåret fortsätter i fel riktning. Hungerutmaningen är störst i Östafrika även om flest hungrande återfinns i Asien. Det framgår av årets utgåva av The State of Food Security and Nutrition in the World, SOFI, ett kvalificerat och framgångsrikt samarbete mellan flera fackorgan och program i FN-systemet. Rapporten innehåller för första gången en mätning av den lägre nivån av livsmedelsotrygghet som ingår i SDG 2.1 och konstaterar att två miljarder människor inte kan äta sig mätta varje dag. Även antalet feta och överviktiga fortsätter att öka i alla delar av världen och uppgår nu till knappt 40 % av jordens befolkning. De fem författarnas budskap till det internationella samfundet är tydligt: det är ännu möjligt att nå målet att utrota hungern till 2030 men arbetet behöver växlas upp och förstärkas. För att lyckas krävs mer resurser och att både FN-systemet och dess medlemmar river murar mellan ämnen och ministerier så att ett verkligt samarbete kommer till stånd.

Den 15 juli 2019 presenterades årets upplaga av The State of Food Security and Nutrition in the World (SOFI). Rapporten är numer ett samarbetsprojekt mellan WHO, IFAD, WFP, UNICEF som hålls samman av FAO. Till skillnad mot tidigare år lanserads rapporten denna gång i New York under det politiska högnivåforumet HLPF och inte i Rom i anslutning till Världshungerdagen 16 oktober.

Rapporten konstaterar att den trend som bröts 2015 när antalet hungrande i världen åter vände uppåt efter en mångårig nedgång fortsätter. Nu beräknas ca. 820 miljoner människor lida av hunger, en svag ökning från 811 miljoner förra året. Vidgas analysen till att inkludera även moderat livsmedelsotrygghet stiger antalet till ca. två miljarder eller en fjärdedel av jordens befolkning. Denna kategori inkluderas i mätning av delmålet SDG 2.1 (Senast 2030 avskaffa hunger och garantera alla människor, i synnerhet de fattiga och människor i utsatta situationer, inklusive små barn, tillgång till tillräckligt med säker och näringsrik mat året om), och i denna grupp återfinns t.ex. 8 % av de som lever i Nordamerika och Europa, regioner som inte normalt förknippas med otrygg livsmedelsförsörjning.

Viss ljusning noteras i att antalet barn med nutritionsrelaterad begränsning i tillväxten minskar, men minskningstakten är för låg för att nå målen i den globala hållbarhetsagendan. Antalet feta och överviktiga fortsätter att öka i alla åldersgrupper, särskilt bland skolbarn och vuxna och uppgår till ca. två miljarder människor. Stora geografiska skillnader finns i ökningen av fetma, och barn som utvecklar övervikt tidigt får svårt att ändra detta senare i livet. Ofta återfinns grupper i med undernäring respektive övervikt i samma regioner vilket kan försvåra att vidta rätt åtgärder.

Rapporten lägger fast historiska samband mellan minskad ekonomisk tillväxt och ökad hunger, särskilt i medelinkomstländer, och varnar för de nutritionsmässiga konsekvenserna av de mörkare ekonomiska utsikterna på global nivå. Detta särskilt då det visade sig att undernäringen tom. ökade mer i länder där denna förorsakades av minskad ekonomisk tillväxt än av klimatskäl eller konflikter.

FN-systemet visar i rapporten tydligt på att flera nutritionsrelaterade trender går i fel riktning om världen ska kunna nå de globala hållbarhetsmålen. För att hantera dessa komplexa utmaningar krävs mer resurser för att förstärka arbetet, men också att både FN-systemet och medlemsländerna bryter barriärer mellan ämnesområden och ministerier så att ett verkligt samarbete kommer till stånd som kan bidra till hållbar och stabil ekonomisk utveckling, utveckla sociala skyddsnät och stärka både hälsovård och utbildning för alla.

Tillsammans med de kopplingar mellan hunger och konflikter som numer erkänns i högre grad bör SOFI 2019 vara ännu en varningsklocka. Finner man inte hållbara åtgärder för en trygg försörjning och ekonomisk utveckling på landsbygden kan ännu stabila områden komma att drivas in i konflikter och hungerutmaningen och trycket på humanitära insatser blir än större.

Rapporten i sin helhet liksom lättillgänglig grafik finns här.