De av CFS antagna frivilliga riktlinjerna för styrning av besittningsrätt av jordbruksmark, där en av de grundläggande principerna är jämställdhet, gör klart att människor måste skyddas från godtycklig förlust av deras besittningsrätt, inklusive genom tvångsförflyttningar; att ingen ska utsättas för diskriminering enligt lagar, policyer och praxis, samt; att detta ska leda till transparant och inkluderande beslutsfattarprocesser.
Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. År 2021 mördades 200 land- och miljörättsförsvarare och många av dessa var bönder. Kampen om mark och naturresurser hårdnar till följd av klimatförändringar, ökat behov av metaller, mineraler och energi.
Men trots riskerna för dem själva och sina familjer så fortsätter de att kämpa. Vad får dem framhärda i denna livsfarliga och ojämna kamp?
Förra året vann Anabela Lemos i Moçambique Per Anger-priset för sitt långa engagemang mot storskaliga projekt som riskerar att tvinga småbönder från sina marker. Hon har mottagit dödshot och hennes son har blivit misshandlad på grund av hennes ställningstaganden – man har gjort allt för att tysta henne i åratal.
Kvinnorna som kämpar för markrättigheter är dubbla förlorare när trycket på mark ökar samtidigt som det demokratiska utrymmet krymper.
Bönder, urfolk och kvinnor är hårt utsatta när konflikter uppstår kring mark eller andra naturresurser som ekonomiskt starka aktörer vill exploatera. Kvinnor som försvarar mänskliga rättigheter och förkämpar för kvinnors rättigheter är särskilt utsatta. Utöver mord utsätts de för förtalskampanjer, misshandel och sexuella övergrepp.
När Lemos tilldelades Per Anger-priset var det inte bara ett pris för henne, det var ett pris för alla försvarare av rätten till mark världen över. Och jag tror att en del av förklaringen att Anabela Lemos, och så många andra som slåss för bönders rätt till marken de odlar, kan se hur deras kamp ger resultat; hur de kastar små ringar av hopp på vattnet som vidgas och växer.
Ett effektivt motmedel mot hoten, våldet och morden är ett starkare stöd till de som kämpar för miljön och för bönders rättigheter. FAO jobbar för att kvinnors röster ska få bli hörda, deras beslutsfattarmakt stärkas, samt att kvinnors rätt till jordbruksmark ska erkännas i enlighet med Agenda 2030 mål 5.
Vi måste med de medel vi har fortsätta verka för att de som hotar, tvångsförflyttar eller tar beslut utan konsultation om att frånta kvinnorna deras mark, hålls till svar. Det ska inte vara lönsamt, eller ens lagligt att utan meningsfull konsultation och inkludering, utmana bönders rätt till maken de brukar och miljöerna som bibehåller balans i ekosystemen.
CFS har nyligen återupptagit förhandlingar om frivilliga riktlinjer för jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt i kontexten tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Förhandlingarna inbegriper bland annat frågor om kvinnors besittningsrätt, vikten av meningsfullt samråd samt säker tillgång till och kontroll över användningen av mark och naturresurser, vilket kan sända viktiga budskap i en orolig tid där kvinnor som Anabela Lemos behöver ges alla förutsättningar att fortsätta sin kamp för rättvisa.
Anna Tibblin, ledamot i Svenska FAO-kommittén och generalsekreterare för We Effect