De frivilliga riktlinjerna för hållbart småskaligt fiske – jämställdhet i praktiken

I juni 2014 godkändes De frivilliga riktlinjerna för hållbart småskaligt fiske (The Voluntary Guidelines for Securing Sustainable Small-Scale Fisheries in the Context of Food Security and Poverty Eradication), SFF. Organisationer från civilsamhället, representanter från fiskesektorn och tjänstemän från offentlig sektor världen över deltog i processen under ledning av FAO. Anna Ramsay Aigrot och Lina Waara har i masteruppsatsen, The Quest for Gender Equality and Social Sustainability within Small-Scale Fisheries – FAO SFF Guidelines Early Implementation Process in Chile, tittat närmare på hinder för den tidiga implementeringen av riktlinjerna med särskilt fokus på jämställdhet i den lokala kontexten.

I arbetet identifierades två sorters hinder, dels hinder som påverkar implementeringen av SFF på ett övergripande sätt samt hinder som motverkar jämställdhet från att bli förverkligat. Ett av hindren som kunde konstateras var olika uppfattningar kring FAO:s roll, vilket t.ex. visade sig genom att lokala aktörer i Chile ville att FAO skulle spela en mer aktiv roll samtidigt som FAO ansåg att implementeringsprocessen ska drivas av medlemsländerna själva. Detta hänger, enligt Anna och Lina, ihop med vaga implementeringsstrukturer, som visar på att inte finns något tydligt ledarskap i implementeringsprocessen och att tillvägagångssättet för genomförandet är otydligt. Ett annat hinder som negativt påverkar implementeringsprocessen är att SFF inte implementeras i sin helhet. I den chilenska kontexten blev det tydligt att de ekologiska och miljömässiga målen av agendan prioriteras, vilket leder till att målen kopplade till social hållbarhet och jämställdhet i vissa avseenden glöms bort.

Det var mycket spännande att få återskapa implementeringsprocessen och få höra från de olika aktörerna hur de såg på sin roll i processen. Från det kunde vi dra slutsatsen att alla involverade aktörer hade olika idéer kring vilket slutresultat man vill uppnå genom SSF”, berättar Anna och Lina.

Ett av SFF:s mål som sällan togs upp av aktörerna som intervjuades var just jämställdhet. Kopplat till detta kunde en förenklad syn på jämställdhet samt hur jämställdhet faktiskt uppnås konstateras tidigt i analysprocessen, menar Anna och Lina. Detta tog sig bl.a. uttryck i att många av de lösningar som föreslogs placerade kvinnor i deras typiska traditionella roller som mammor och som ansvariga för hushållet, eller att män inte sågs som en del av lösningen. Ministeriet för Kvinnor och Jämställdhet gjorde detta mycket tydligt när de sa: ”vår uppgift är att arbeta med kvinnorna, inte männen”. En annan viktig faktor rörde det språkliga bruket inom sektorn, där det finns ett visst motstånd hos vissa fiskare att inkludera och erkänna kvinnors närvaro inom sektorn vilket blir synligt genom språket som används i fiskesamhällen och policydokument.

Ovanstående visar att det fortfarande finns mycket kvar att göra innan småskaliga fiskesamhällen är hållbara och jämställda, men att SSF är en viktig milstolpe i detta arbete som sätter dessa frågor på agendan. Hela uppsatsen finns tillgänglig på: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/56097